När jordens alla hav stiger så inget land blir kvar

Santosh berättade för mig vad han och hans vänner fantiserade om när de var små. Tänk när jordens alla hav stiger så högt att alla länder täcks av vatten. Vad gör alla människor då? Människor söker alltid räddning och naturligtvis söker de sig till Mount Everest, jordens högsta berg. Vilken möjlighet för landet Nepal och dess befolkning! Vilken avgift de skulle kunna ta ut av jordens hela befolkning! Vad rika de skulle bli!



onsdag 12 november 2008

Spelling contest






8 november

Igår avhölls skolans årliga stavningstävling. Varje fredag avslutas med motsvarande ”roliga timman”. Skolan är indelad i fyra hus, röda, gröna, gula och blå huset. Varje hus har en huvudlärare som till tävlingen valt ut fyra representanter. De fyra lagen placerades på den lilla murade scenen på skolgården. Det tog tid att få alla på plats, kan jag säga! Eivor, du hade fått ett nervöst sammanbrott, gissar jag. Som jag lärt känna nepalesen, så är man tillsammans hela tiden, pratar nästan hela tiden, ofta högljutt och har inte så förtvivlat bråttom. Med svenska ögon är effektiviteten tämligen låg. Sett till produktivitet per tidsenhet. När alla bänkar och barn och stolar och lärare äntligen var på plats startade tävlingen. En Jeopardy-variant, det räckte inte med att stava rätt utan det skulle också sägas på rätt sätt. Det var alltså en muntlig stavningstävling. Jag var med och skrev ut orden i förväg, jag trodde aldrig de skulle klara vad jag tyckte var riktigt svåra ord. I gassande sol över skolgården steg spänningen ju närmare slutet av tävlingen vi kom. När ingen klarade frågan gick den till publiken där skriker först och högst blev en skenande taktik. Röda vann! Glada i hågen gick vi sedan alla hem för att fira ledig lördag.

Slappat. Gjort ingenting. Rätt skönt. Förkylningen är envis, sover en stund extra. På eftermiddagen ringer Mr Shreeman Gurung, som är grundare och rektor för Paramount School i Pokhara. En kontakt via Krishna. Shreeman Sir vill gärna visa sin skola. Skolan är stor och välhållen, här går över 600 barn. Shreeman bor med sin familj i en lägenhet i skolbyggnaden. Det är skillnad på min skola och denna, avståndet mellan byn på landsbygden och staden Pokhara är större än jag kunde tro. Shreeman och hans fru är jättetrevliga, vi dricker te och knyter vänskapsband. Shreeman är en mycket aktiv föreningsmänniska och rusar vidare till nästa aktivitet. Middag utlovas en annan dag.

Lördagkväll. Har ätit min dahl baht tarkari. Diskat min tallrik. Tittar på BBC News. Har hittat ett par kanaler som visar engelskspråkiga filmer. Lördagsmys i Nepal.

Inga kommentarer: