13 november
Ett inte helt ointressant tema. Många har förutspått att jag skulle gå ner i vikt under tiden här. Tyvärr måste jag meddela att så inte är fallet! Om jag inte drabbas av någon särdeles elak bakterie får viktminskningen vänta till kontrollerade former i Sverige. Jag har all möda i världen att avstyra stora portioner och påfyllningar. Dessutom serveras ständigt te med mjölk och socker, det har blivit min ersättning för kaffet. Godis är däremot inte alls gott, det nyttjar jag inte här. Däremot finns det socker i många matvaror, i formbrödet till frukosten, i yoghurten och förstås i téet. Idag sa någon till mig att i affären kan man inte köpa äkta honung. I burkhonungen har man tillsatt socker. ????? Det måste jag kolla nästa gång.
Nepaleserna själva äter sällan frukost. Vid 11-tiden äter de ris första gången. Tillsammans med tarkari (kanske) och dahl (linssoppan). Riset är ett återkommande samtalsämne. Det finns flera olika sorter, kvalitet och smak granskas och jämförs noggrant. Just nu är riset nyskördat, det ligger ett berg av oskalat ris i våningen inunder mig. Nepalesens tallrik fylls med ett berg av ris. Minst två svenska normalportioner. Dahlen hälls över riset och allt blandas ihop till en angenäm röra. Tarkari och ev. achar (pickles) ligger bredvid. Med fingrar snabba som lärkvingar ältas maten för att svalna och sedan in i munnen med samma fingrar. Inga bestick behöver diskas. Det går fortare än jag hinner blinka, där jag sitter med min gaffel och tuggar tjugo gånger på varje tugga. Fingrarna slickas av och tvättas noggrant under samma kran som tallriken diskas. Vatten finns alltid nära, även om det inte ser ut som hemma. Te dricks lika flitigt som vårt kaffe. Och alltid med socker i. Ibland med kryddor. Ofta med buffelmjölk. Det är gott och starkt!
Min dag börjar klockan sju med ”svensk” frukost. Det har jag förhandlat mig till. Yoghurt (sockrad och med grädde på toppen), en banan, ett kokt ägg och rostat bröd med buffelost. Jag vågar inte utesluta yoghurten, tror att den hjälper till att hålla min mage i det goda skick den är. Detta förorsakar visst huvudbry för mina Bishnu och didi, eftersom jag fortfarande är rosslig i bröstet. Yoghurt och banan tillhör sådan mat man inte äter när man är förkyld. Det är för kallt och för bananigt. Men jag framhärdar. Se’n dröjer det till halvtvå ungefär. Då äter jag min medhavda lunch i skolan. Det kan vara stekta nudlar med massa grönsaker (alltid chili) eller makaroner på samma sätt. Omelett med grönsaker och masalakryddor med bröd, mums. En dag fick jag potatistarkari med massor av vitlök och ingefära tillsammans med hemgjort bröd i stekpannan. Mmm. Middag klockan sju. Dahl, baht, tarkari. Ibland roti, bröd i stekpannan gjort på typ pinnbrödsdeg, istället för ris. Alltid vitlök, ingefära och så förstås min stora favorit, färsk koriander. Jag älskar koriander och didi har förstått. Någon enstaka gång kyckling, ibland fisk. En favorit är tonfisk på burk tillsammans med massor av färsk, stekt spenat försiktigt kryddad med vitlök och lite salt. Lite tomater och roti. Festmat!! Eller vad sägs om rotideg fylld med kokt, mosad potatis kryddad med de obligatoriska kryddorna inklusive färsk koriander? Försiktigt stekt i sparsamt med olja på svag låga? Vattnas det i munnen? Jag lovar att försöka kopiera en del av det här hemma!
Att gå ut och äta är överkomligt. Jag har hittat ett favoritställe inne i Pokhara, det blir mitt stamlokus om jag åker till sta’n. (Ingrid och Christian, det var oasen vi fann tillsammans!) Där kan man få en mättande och god lunch, många valmöjligheter, t.ex. newari food som ”slaget ris”. Det är ris som är behandlat och torkat och äts torrt och kallt. Knaprigt och gott tsom omväxling. Allt för sisådär 15 kronor. Vill man ha öl kostar det lika mycket till. Det är rätt OK tycker jag!
1 december
Ja, detta matiga inlägg har ju inte blivit publicerat tidigare. Har jag några matiga nyheter att tillägga? Geten är ju redan avhandlad. Hmmm. Vad sägs om pakora (tror jag)? Egentligen indiskt. Blötlägg split peas (kolla i Asienaffären) helst ett dygn och mixa råa tillsammans med lite salt, vitlök, ingefära, masala och koriander till angenäm styrka och smak. Konsistensen ska vara så att det går att forma små bullar. Fritera sedan i olja. Låt rinna av. Himmelskt goda.
Bildkommentarer:
Tvättfatet för övre toalett fyllt med tomater toppas av en tallrik med ingefära och en tallrik med vitlök. Från utflykten. Rostfritt stål används mycket till mat. Ganska bra, det är mycket lätt att göra rent och inga ytor där bakterier kan fastna. Tallriken med nötter och beaten rice är från restaurangen. Övrigt är från Bishnus och Gyans byar.
Ett inte helt ointressant tema. Många har förutspått att jag skulle gå ner i vikt under tiden här. Tyvärr måste jag meddela att så inte är fallet! Om jag inte drabbas av någon särdeles elak bakterie får viktminskningen vänta till kontrollerade former i Sverige. Jag har all möda i världen att avstyra stora portioner och påfyllningar. Dessutom serveras ständigt te med mjölk och socker, det har blivit min ersättning för kaffet. Godis är däremot inte alls gott, det nyttjar jag inte här. Däremot finns det socker i många matvaror, i formbrödet till frukosten, i yoghurten och förstås i téet. Idag sa någon till mig att i affären kan man inte köpa äkta honung. I burkhonungen har man tillsatt socker. ????? Det måste jag kolla nästa gång.
Nepaleserna själva äter sällan frukost. Vid 11-tiden äter de ris första gången. Tillsammans med tarkari (kanske) och dahl (linssoppan). Riset är ett återkommande samtalsämne. Det finns flera olika sorter, kvalitet och smak granskas och jämförs noggrant. Just nu är riset nyskördat, det ligger ett berg av oskalat ris i våningen inunder mig. Nepalesens tallrik fylls med ett berg av ris. Minst två svenska normalportioner. Dahlen hälls över riset och allt blandas ihop till en angenäm röra. Tarkari och ev. achar (pickles) ligger bredvid. Med fingrar snabba som lärkvingar ältas maten för att svalna och sedan in i munnen med samma fingrar. Inga bestick behöver diskas. Det går fortare än jag hinner blinka, där jag sitter med min gaffel och tuggar tjugo gånger på varje tugga. Fingrarna slickas av och tvättas noggrant under samma kran som tallriken diskas. Vatten finns alltid nära, även om det inte ser ut som hemma. Te dricks lika flitigt som vårt kaffe. Och alltid med socker i. Ibland med kryddor. Ofta med buffelmjölk. Det är gott och starkt!
Min dag börjar klockan sju med ”svensk” frukost. Det har jag förhandlat mig till. Yoghurt (sockrad och med grädde på toppen), en banan, ett kokt ägg och rostat bröd med buffelost. Jag vågar inte utesluta yoghurten, tror att den hjälper till att hålla min mage i det goda skick den är. Detta förorsakar visst huvudbry för mina Bishnu och didi, eftersom jag fortfarande är rosslig i bröstet. Yoghurt och banan tillhör sådan mat man inte äter när man är förkyld. Det är för kallt och för bananigt. Men jag framhärdar. Se’n dröjer det till halvtvå ungefär. Då äter jag min medhavda lunch i skolan. Det kan vara stekta nudlar med massa grönsaker (alltid chili) eller makaroner på samma sätt. Omelett med grönsaker och masalakryddor med bröd, mums. En dag fick jag potatistarkari med massor av vitlök och ingefära tillsammans med hemgjort bröd i stekpannan. Mmm. Middag klockan sju. Dahl, baht, tarkari. Ibland roti, bröd i stekpannan gjort på typ pinnbrödsdeg, istället för ris. Alltid vitlök, ingefära och så förstås min stora favorit, färsk koriander. Jag älskar koriander och didi har förstått. Någon enstaka gång kyckling, ibland fisk. En favorit är tonfisk på burk tillsammans med massor av färsk, stekt spenat försiktigt kryddad med vitlök och lite salt. Lite tomater och roti. Festmat!! Eller vad sägs om rotideg fylld med kokt, mosad potatis kryddad med de obligatoriska kryddorna inklusive färsk koriander? Försiktigt stekt i sparsamt med olja på svag låga? Vattnas det i munnen? Jag lovar att försöka kopiera en del av det här hemma!
Att gå ut och äta är överkomligt. Jag har hittat ett favoritställe inne i Pokhara, det blir mitt stamlokus om jag åker till sta’n. (Ingrid och Christian, det var oasen vi fann tillsammans!) Där kan man få en mättande och god lunch, många valmöjligheter, t.ex. newari food som ”slaget ris”. Det är ris som är behandlat och torkat och äts torrt och kallt. Knaprigt och gott tsom omväxling. Allt för sisådär 15 kronor. Vill man ha öl kostar det lika mycket till. Det är rätt OK tycker jag!
1 december
Ja, detta matiga inlägg har ju inte blivit publicerat tidigare. Har jag några matiga nyheter att tillägga? Geten är ju redan avhandlad. Hmmm. Vad sägs om pakora (tror jag)? Egentligen indiskt. Blötlägg split peas (kolla i Asienaffären) helst ett dygn och mixa råa tillsammans med lite salt, vitlök, ingefära, masala och koriander till angenäm styrka och smak. Konsistensen ska vara så att det går att forma små bullar. Fritera sedan i olja. Låt rinna av. Himmelskt goda.
Bildkommentarer:
Tvättfatet för övre toalett fyllt med tomater toppas av en tallrik med ingefära och en tallrik med vitlök. Från utflykten. Rostfritt stål används mycket till mat. Ganska bra, det är mycket lätt att göra rent och inga ytor där bakterier kan fastna. Tallriken med nötter och beaten rice är från restaurangen. Övrigt är från Bishnus och Gyans byar.
1 kommentar:
Men mamma, du kan väl inte sitta där med din gaffel. Du får ju ta seden dit du kommer, maten smakar ju så mycket bättre då! Kul är det också :) Puss Em
Skicka en kommentar