29 december
Det är bara fyra veckor kvar på skolan. Tiden rinner alltför snabbt iväg. Jag saknar er därhemma, längtar till Sandvik, men vill inte lämna Hemja och människorna här. Jag har fått en familj till.
Julen. Jag kommer aldrig att glömma årets julafton. Den liknar inte någon annan jag varit med om. Men jag hade precis samma förväntanskänslor som hemma dan före dopparedagen när jag avslutat mina förberedelser. På morgonsamlingen dagen innan berättade jag för barn och lärare om hur viktig julafton är i svenska hem och något om vad vi gör. Jag bad barnen att ha något rött på sig, hårband, tikka eller ett band runt armen. Jag julhandlade ingredienser till köttbullar av kyckling (brahminer äter inte buffelkött), brunkål och negerbollar. Köpte godis så att det skulle räcka till alla barnen på skolan. Julklapparna var redan inköpta. Jultomteskägget var klart, tillverkat av vitt ullgarn. Till min stora lycka hade Kjell, som nu är i Pokhara för ett par veckors ledighet, med sig riktiga tomteluvor. Tillsammans med en röd fleecejacka blev utrustning fullkomlig. På kvällen slog jag in julklapparna till julmusik och sprakande brasa på datorn. Somnade med precis rätt julstämning. Gick tidigt till skolan. När jag kom fram satt Bishnu och en annan lärare och gjorde enorma malas av bouganvilla (stavning?). Jag gjorde i ordning små apelsiner med nejlikor och röda sidenband och dekorerade det stora huset. En julbonad av Jenny Nyström hamnade på en av vattentankarna uppe vid köket. Sedan var det dags att iklädas den röda sarin. Tyget jag valt är rejält slinkigt, det blir en utmaning att klara av det själv hemma. Men jag kände mig fin med traditionellt grönt halsband och röda armband till. Under morgonsamlingen önskade jag hela skolan god jul och berättade vad min familj skulle göra under dagen. Sedan kom tomten. Oj, vad skratt och fniss det blev. En elev från varje klass fick öppna ett paket, bollar, badmintonrackets och hopprep till alla gemensamt. Allt till en betydligt mindre kostnad än den jag vanligtvis har i dessa tider. Kjell hade också kommit för att fira jul på skolan och vi blev tillsammans hedrade med stora tikkas och malas. Blombladen regnade över oss. Kjell höll ett litet tal till skolan. Merry Christmas ekade över skolgården. Till sist fick vi ta emot blommor av alla de små barnen, jag kände mig som en drottning som höll mottagning. Återigen ett sådant tillfälle när det känns som om tiden står stilla en stund.
Dagen fortsatte med examensskrivning. Här har man en period på en dryg vecka efter varje termin då alla årskurser redovisar senast inhämtade kunskaper. Varje dag skriver de i ett ämne, under 2-3 timmar. Resten av dagen används till att plugga inför nästa dags skrivning. Nu är det bara tre dagar kvar på third term exam. När studenterna skrev gjorde jag köttbullar tillsammans med skoldidi och Bishnu. Varken köttbullarna eller kålen blev som jag ville, det blev honung istället för sirap i kålen och inte är det riktigt som det ska med kyckling i köttbullar. Men de blev tillräckligt mesiga i smaken för att alla skulle förstå hur stor skillnad det är mellan svensk och nepalesisk mat. Det kanske var det viktigaste. Jag dukade borden vid köket så fint jag kunde med omslagspapper som dukar och några av alla blommor som vi fick på morgonen. Sintra!! Tack för ditt julpaket och de fina bilderna på Hadje!!! Jag blev så glad! Änglaspelet snurrade till barnens förundran på julbordet och Lena, juldoften droppade jag i värmeljusen så det luktade riktigt juligt. Emma, du kan njuta av en riktig kulturkorsning vad gäller julgrupp. Vad tycks om guden Ganesh pyntad med en flugsvamp? Vi åt och barnen sjöng så det hördes över hela nejden. Det kom sjungande ekosvar från grannhuset. Senare dansade barnen till nepalesisk modern musik och till ABBA som jag haft med mig. Vilken julafton! Nedkrupen i sängen på kvällen, med Asbin och Samundra på var sin sida om mig och alla känslor och tankar som virvlade runt gjorde att det tog en lång, lång stund innan jag somnade.
På juldagen var det lov. Efter en kall natt strålade Machhapuchhre åter i solen som värmde skönt under dagen. Bishnu började klippa några av hostelpojkarna. Löss. Bara att konstatera. Inget ovanligt här. Varthän man än kommer kan man se en mamma som sitter och kontrollerar barnets hår. Med trångboddhet och flera i samma säng sprider det sig självklart lätt. Men även här finns det en skamsenhet över att drabbas och man tror att det beror på lortighet. Ett par av pojkarna fick skala av allt hår för att bli av med alla äggen. Det finns ingen medicin här, man använder senapsolja för att bli av med lössen. Jag blev också frisör och klippte en av killarna i klass 10 enligt hans önskemål. Lite längre hår uppe på hjässan med en lugg som går att forma till en liten tuppkam och kort hår på sidorna. Så ska det se ut här nu. Bishnu skrev på sin uppsats för sin masterexamen i sociologi och antropologi. Det har gått trögt, men en fjäril kom som ett förebud om lycka. Grannens pojke har precis lärt sig att gå, ni vet hur lycklig en ettåring är då! På annandagen storstädade vi hostelrummet. Ut med alla sängkläder, vädring av madrasser och rengöring av sängarna. Stortvätt. Men det finns ingen tvättmaskin att slänga in allt i medan man sätter på en kopp kaffe och läser tidningen. Skoldidi sitter på huk med alla tvätten på en presenning på marken och skrubbar noggrant rent med en borste. Bara kallt vatten används. Det finns inget varmvatten i kranarna och det är för dyrt att värma vatten på spisen. Nu blir det daglig luskontroll ett tag framöver! Det kliar lite i huvudet när jag skriver detta!
Det är bara fyra veckor kvar på skolan. Tiden rinner alltför snabbt iväg. Jag saknar er därhemma, längtar till Sandvik, men vill inte lämna Hemja och människorna här. Jag har fått en familj till.
Julen. Jag kommer aldrig att glömma årets julafton. Den liknar inte någon annan jag varit med om. Men jag hade precis samma förväntanskänslor som hemma dan före dopparedagen när jag avslutat mina förberedelser. På morgonsamlingen dagen innan berättade jag för barn och lärare om hur viktig julafton är i svenska hem och något om vad vi gör. Jag bad barnen att ha något rött på sig, hårband, tikka eller ett band runt armen. Jag julhandlade ingredienser till köttbullar av kyckling (brahminer äter inte buffelkött), brunkål och negerbollar. Köpte godis så att det skulle räcka till alla barnen på skolan. Julklapparna var redan inköpta. Jultomteskägget var klart, tillverkat av vitt ullgarn. Till min stora lycka hade Kjell, som nu är i Pokhara för ett par veckors ledighet, med sig riktiga tomteluvor. Tillsammans med en röd fleecejacka blev utrustning fullkomlig. På kvällen slog jag in julklapparna till julmusik och sprakande brasa på datorn. Somnade med precis rätt julstämning. Gick tidigt till skolan. När jag kom fram satt Bishnu och en annan lärare och gjorde enorma malas av bouganvilla (stavning?). Jag gjorde i ordning små apelsiner med nejlikor och röda sidenband och dekorerade det stora huset. En julbonad av Jenny Nyström hamnade på en av vattentankarna uppe vid köket. Sedan var det dags att iklädas den röda sarin. Tyget jag valt är rejält slinkigt, det blir en utmaning att klara av det själv hemma. Men jag kände mig fin med traditionellt grönt halsband och röda armband till. Under morgonsamlingen önskade jag hela skolan god jul och berättade vad min familj skulle göra under dagen. Sedan kom tomten. Oj, vad skratt och fniss det blev. En elev från varje klass fick öppna ett paket, bollar, badmintonrackets och hopprep till alla gemensamt. Allt till en betydligt mindre kostnad än den jag vanligtvis har i dessa tider. Kjell hade också kommit för att fira jul på skolan och vi blev tillsammans hedrade med stora tikkas och malas. Blombladen regnade över oss. Kjell höll ett litet tal till skolan. Merry Christmas ekade över skolgården. Till sist fick vi ta emot blommor av alla de små barnen, jag kände mig som en drottning som höll mottagning. Återigen ett sådant tillfälle när det känns som om tiden står stilla en stund.
Dagen fortsatte med examensskrivning. Här har man en period på en dryg vecka efter varje termin då alla årskurser redovisar senast inhämtade kunskaper. Varje dag skriver de i ett ämne, under 2-3 timmar. Resten av dagen används till att plugga inför nästa dags skrivning. Nu är det bara tre dagar kvar på third term exam. När studenterna skrev gjorde jag köttbullar tillsammans med skoldidi och Bishnu. Varken köttbullarna eller kålen blev som jag ville, det blev honung istället för sirap i kålen och inte är det riktigt som det ska med kyckling i köttbullar. Men de blev tillräckligt mesiga i smaken för att alla skulle förstå hur stor skillnad det är mellan svensk och nepalesisk mat. Det kanske var det viktigaste. Jag dukade borden vid köket så fint jag kunde med omslagspapper som dukar och några av alla blommor som vi fick på morgonen. Sintra!! Tack för ditt julpaket och de fina bilderna på Hadje!!! Jag blev så glad! Änglaspelet snurrade till barnens förundran på julbordet och Lena, juldoften droppade jag i värmeljusen så det luktade riktigt juligt. Emma, du kan njuta av en riktig kulturkorsning vad gäller julgrupp. Vad tycks om guden Ganesh pyntad med en flugsvamp? Vi åt och barnen sjöng så det hördes över hela nejden. Det kom sjungande ekosvar från grannhuset. Senare dansade barnen till nepalesisk modern musik och till ABBA som jag haft med mig. Vilken julafton! Nedkrupen i sängen på kvällen, med Asbin och Samundra på var sin sida om mig och alla känslor och tankar som virvlade runt gjorde att det tog en lång, lång stund innan jag somnade.
På juldagen var det lov. Efter en kall natt strålade Machhapuchhre åter i solen som värmde skönt under dagen. Bishnu började klippa några av hostelpojkarna. Löss. Bara att konstatera. Inget ovanligt här. Varthän man än kommer kan man se en mamma som sitter och kontrollerar barnets hår. Med trångboddhet och flera i samma säng sprider det sig självklart lätt. Men även här finns det en skamsenhet över att drabbas och man tror att det beror på lortighet. Ett par av pojkarna fick skala av allt hår för att bli av med alla äggen. Det finns ingen medicin här, man använder senapsolja för att bli av med lössen. Jag blev också frisör och klippte en av killarna i klass 10 enligt hans önskemål. Lite längre hår uppe på hjässan med en lugg som går att forma till en liten tuppkam och kort hår på sidorna. Så ska det se ut här nu. Bishnu skrev på sin uppsats för sin masterexamen i sociologi och antropologi. Det har gått trögt, men en fjäril kom som ett förebud om lycka. Grannens pojke har precis lärt sig att gå, ni vet hur lycklig en ettåring är då! På annandagen storstädade vi hostelrummet. Ut med alla sängkläder, vädring av madrasser och rengöring av sängarna. Stortvätt. Men det finns ingen tvättmaskin att slänga in allt i medan man sätter på en kopp kaffe och läser tidningen. Skoldidi sitter på huk med alla tvätten på en presenning på marken och skrubbar noggrant rent med en borste. Bara kallt vatten används. Det finns inget varmvatten i kranarna och det är för dyrt att värma vatten på spisen. Nu blir det daglig luskontroll ett tag framöver! Det kliar lite i huvudet när jag skriver detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar