Den största dagen är den sista, bhai tika day. Då ger yngre systrar en alldeles särskild tika med sju färger i till sina äldre bröder, för att önska ett längre liv och tacka för att de beskyddar sina systrar. Bröderna svarar med att ge en tika till sina systrar tillsammans med en gåva. Det är en stor dag som stärker banden mellan bröder och systrar i detta land där familjen kommer i första hand. Vi har flera familjer och bröder här... Ödet bestämde att vi firade med Bishnus familj i Pokhara. För sju år sedan gav jag en tika till hennes bror, då fästes våra band. Nu kunde jag göra det igen. Ingrid fäste syskonbandet med Dilip, min brors son. Dilip är kille på 19 år, en stor filosof och poetiskt lagd, som brinner av önskan att bli läkare och som nu kämpar för att fixa sin intagningsexamen. Det är tufft i Nepal eftersom all högre utbildning kostar. Dilip hade inte tillräckligt höga betyg för att få stipendium, nu måste familjen betala hela utbildningen som kostar i svenska pengar ca 500 000 kr. Det är en astronomisk summa, men eftersom sonens framgång är så viktig funderar familjen på att sälja sitt hus om det behövs. Tänk...
Efter tika-ceremonin äter man och pratar och umgås precis som här. Fast lite annan mat förstås! Och lite annat språk! På eftermiddagen fortsatte vi hem till Santosh' farfäldrar, familjen Poudel där Bishnu är ingift. Hit kom hela stora tjocka släkten, och dansade och firade så länge vi orkade hålla ögonen öppna... Även pappa/farfar var uppe och steppade på golvet... En härlig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar