När jordens alla hav stiger så inget land blir kvar

Santosh berättade för mig vad han och hans vänner fantiserade om när de var små. Tänk när jordens alla hav stiger så högt att alla länder täcks av vatten. Vad gör alla människor då? Människor söker alltid räddning och naturligtvis söker de sig till Mount Everest, jordens högsta berg. Vilken möjlighet för landet Nepal och dess befolkning! Vilken avgift de skulle kunna ta ut av jordens hela befolkning! Vad rika de skulle bli!



lördag 17 oktober 2015

Starka kvinnor

9 oktober.

Emma, Ingrid och jag vaknar i skolan. Examensperioden pågår, eleverna skriver i tre timmar i varje ämne.

Tre volontärer från Holland är i skolan, de två tjejerna för att hjälpa till med ett kvinnoprojekt.Vi är med på ett möte de har på morgonen. Kvinnorna kommer från ett annat distrikt som heter Myagdi. De kommer från olika byar och från fattiga omständigheter. Många av deras män jobbar i arabländerna eller Malaysia för att tjäna bättre pengar, men pengarna kommer sällan eller aldrig hem till kvinnorna. Många frestelser finns i de fjärran länderna... Kvinnorna har valt att flytta från sina byar till Hemja för att kunna låta sina barn gå i skolan och de hoppas på ett bättre liv. Ett bättre liv betyder att inte bekymra sig för att det finns mat på bordet varje dag och att barnen kan ta sig fram i livet. Bishnu som är grundare av skolan kommer själv från en fattig by. Hon vill hjälpa kvinnorna. Först har hon lärt dem grundläggande hygien. Flera av barnen går gratis i skolan. Det första målet för gruppen är att starta potatis- och grönsaksodling så att kvinnorna kan sälja och tjäna pengar. Då måste man också lära sig att spara. Det har de aldrig gjort, och kan inte tänka hur man gör det. Kanske har de aldrig hanterat pengar i någon större omfattning.

Det är fantastiskt att möta dem. De presenterar sig för oss och varandra med klar och hög röst och är raka i ryggen. Det är stort att höra dem berätta om sina liv. Vi presenterar oss också och jag lyckas göra mig förstådd på Nepali. Får glada skratt och leenden. Seger! Det här känns som ett oerhört bra projekt och jag ser fram emot att följa det. Ambitionen är hög, så jag hoppas att det inte stannar där utan att det blir en bra uppföljning från den holländska organisationen. Märkligt nog har tre av kvinnorna albinobarn. De tre är från olika byar och utan känt släktskap. Kanske finns det ändå genetiska band längre tillbaks? Albinos har det svårt i Nepal. Man tror att de inte är riktiga nepaleser, kanske är det onda andar som flugit in i mödrarna. Den minste, en baby-pojke, har klara problem med solljuset. Som alltid har vi en ståtlig ”photo session”, alla skrattar tillsammans när vi tittar på bilderna.


.




Inga kommentarer: