Halvtid

6 december

Nu har jag passerat halvtid. Det känns väldigt längesedan jag åkte hemifrån men samtidigt som om jag inte varit här särskilt länge. Den sista tiden har varit lugn, inga större avbrott i vardagsrutinerna. Under ett par dagar fick jag arbeta hårt eftersom flera lärare var frånvarande. Då undervisade jag sju lektioner dagligen, alltså hela dagarna. Det var jättekul, på så sätt har jag nu varit i alla klasserna åtminstone vid något enstaka tillfälle. Hur ser schemat ut? Skoldagen börjar 9.45 med samling på skolgården. Alla rätar in sig i spikraka led och gör några militäriska övningar och sjunger nationalsången innan de tågar in i respektive klassrum. Varje klass har sitt eget klassrum och lärarna flyttar på sig. Som lärare är man klassansvarig för en klass men är annars ämneslärare antingen på primary level (klass 1-5) eller på lower secondary och secondary level (klass 6-10). Barnen är placerade i en klass efter förmåga, så i varje klass kan det skilja ett par år i ålder mellan barnen. Första lektionen börjar klockan tio. Varje lektion är 45 minuter lång. Efter de två första lektionerna är det en kort rast för att gå på toaletten och dricka vatten. Då ska man inte leka. Efter fjärde lektionen är det 30 minuters lunchrast. De tre sista lektionerna på dagen är helt utan rast. Varje dag är ämnesschemat exakt detsamma. Enkelt att komma ihåg. Fredagar slutar efter halva dagen, ibland är det något extraprogram, någon tävling eller sång, på eftermiddagen. Efter sista lektionen är det återigen samling, militärövning, bön och sedan hemgång på led ut från skolområdet. På rasterna får man inte springa. Då kan man ramla och slå sig. Då kan föräldrarna klaga. En privat skola kämpar hela tiden i konkurrensen med andra skolor om att vara populär och få många barn. Det är tuffa dagar för barnen, klassrummen är små och trots förbättringen av miljön är volymen fortfarande påfrestande ibland. En del klagar över huvudvärk, inte så konstigt. Bara lördagar är lediga.

Äntligen har jag gjort färdigt flanellografen. Innan jag åkte satt jag och letade bilder på nätet, här har jag klistrat flanell på baksidan och klippt och knåpat. Baksidan till en flyttbar svart tavla är utmärkt till flanelllografen. Bra klister och fin flanell. Lärarna var härligt roade, de lekte en lång stund! Jagat Sir var mycket intresserad av hur bilderna kunde fastna utan klister! Nu hoppas jag bara att den blir använd i undervisningen!

Fler och fler barn förstår att de är välkomna till mitt rum. Till en början är de lite försiktiga men det tar inte så lång stund innan vi skrattar tillsammans. Det är hur kul som helst att väga sig och att kolla på blodtrycksmanschetter och annat material. Pojkarna har lättast att börja prata, flickorna är försiktigare och kommer lite efter. Det är så tydliga könsrollsmönster. Men när vi stänger dörren om oss, de äldre flickorna och jag, då går det väldigt mycket lättare. Då kan vi prata om många saker.
Små skavanker visas upp och diskuteras. Hydrocortisonsalvan använder jag ganska flitigt. Det blir dagliga små samtal som jag uppskattar mycket. Vi har fortsatt att öva mun mot mun-metoden och nu har alla de högre klasserna övat utom klass 10. De kämpar hårt för att få de allra bästa avgångsbetygen. Om någon vecka har hela skolan en vecka full med prover i alla ämnen. Heter det fortfarande nationella standardprov i Sverige? I alla fall är det något sådant som ska genomföras. För avgångsklassen är det extra viktigt med bra resultat. I april någon gång slutar deras läsår. Fram till dess är deras skoldag 12 timmar lång. Klockan sex kommer de till skolan för extralektioner innan den ordinarie skoldagen. När de andra barnen går hem är klass 10 kvar, för undervisning fram till 18.00. Sedan är de lediga. När jag frågar lärarna lite om detta är det en självklarhet att man studerar så hårt. De har själva gjort det och många av dem jobbar på sin bachelor eller master under morgontimmarna innan arbetsdagen börjar. De elever som får hjälp med skolavgiften har kanske dessutom en extra press på sig att prestera. Men detta är inget som någon ifrågasätter. Vill man någonstans i livet får man kämpa hårt. Så är det.