När jordens alla hav stiger så inget land blir kvar
Santosh berättade för mig vad han och hans vänner fantiserade om när de var små. Tänk när jordens alla hav stiger så högt att alla länder täcks av vatten. Vad gör alla människor då? Människor söker alltid räddning och naturligtvis söker de sig till Mount Everest, jordens högsta berg. Vilken möjlighet för landet Nepal och dess befolkning! Vilken avgift de skulle kunna ta ut av jordens hela befolkning! Vad rika de skulle bli!
fredag 7 november 2008
Skolstart
2 november
Big misunderstanding! Kliver upp på lite darriga ben idag. Tänker att jag åker väl till skolan en stund för att lämna de sista grejerna och vara riktigt färdig. Så kan jag fila på ”my introduction” i lugn och ro i eftermiddag. Till imorgon. När jag kommer till skolan är den full av barn! Men det är ju söndag? Ja, och vi är i Nepal. Ke? (Det är faktiskt nepali) Så på två röda står jag framför skolans alla barn, blir presenterad vid namn av Purna Sir och sedan är det bara att le, säga Namaskar och lite till på tafflig nepali, bättre engelska och bra svenska. Rektorn är lika ny som jag, vi ger varandra uppmuntrande blickar. Han går runt med mig till alla klasser. Så fort vi kommer in i rummet reser sig alla som ett barn och skanderar ”Good afternoon, Sir! Good afternoon, Miss!” Indra Sir, rektorn, berättar att jag ska undervisa i hälsa och hygien och att jag tar emot för hälsokontroll och annat i mitt rum. De flesta ler stort, en del fnissar. Många vill bli doktor, men ingen vill bli sjuksköterska. Kanske kan jag ändra på det?! Sista lektionen kommer skolans ene grundare, Jagat Sir, och frågar om jag kan ta en lektion i klass sju. Hallå eller, tänker jag. Vaddå förberedd. Ler glatt och säger att då blir engelsk konversation och så tar jag med mina foton och berättar om mig själv och låter ungdomarna berätta om sina familjer. Dom är precis som hemma, pillriga och oroliga i kroppen, svårt att hålla tyst när någon annan pratar. Pojkarna tar gärna ton. Jag blir faktiskt lite förvånad, hade inbillat mig att dom skulle sitta som små ljus.
Skoldagen avslutas med ett Staff meeting. På engelska. Jag tackar! Den nye rektorn har moderna tankar och vill förnya undervisningen. Han vill att lärarna ska prata engelska hela tiden, att all undervisning ska vara välplanerad och pedagogiskt upplagd, vill att lärarna ska ta hänsyn till individen och inte ge de bästa all uppmärksamhet, han vill också förbättra rättningen av läxor och sträva efter bättre resultat hos eleverna. Motivera mera till förståelse av kunskap och inte bara lära utantill. Han har alldeles tydligt funderat över det här. Nästan allt han säger är bra, det är bara att önska honom lycka till! Några av bilderna ni ser är skolans närmaste omgivning. Duger, eller?
Mår bra igen, men lite raspig hals. Snabbt tillfrisknande. Fortsätter lydigt med Sancho idag också. God middag. Stekt ris med tomater, potatis och lök. Kryddat med ingefära och vitlök. Alla varor dagsfärska. Till riset får jag färsk stekt spenat med lite tomater och vitlök i. Vatten att dricka. Ensam. Kontemplation. Efter maten helavtvättning bakom draperiet. Kokar själv sött te med mycket mjölk i. Skriver på min vän Resedatorn. På ipoden spelar Crosby, Stills, Nash and Young. Vad mer kan en volonterande sjuksköterska i det mytomspunna landet Nepal begära?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar