Tisdag 28 oktober
Lite vek idag. Oroligt i maggen, har sovit ett par extra timmar. Gårdagen bjöd på nya erfarenheter. Bishnus mamma mår inte bra. Hon skakar av och till och det kan sitta i flera timmar. Bishnu, som är hängiven sin hinduistiska tro, väljer att anlita sin prästinna för att få hjälp. Jag får vara med. Det är en mycket vacker kvinna med stark utstrålning, Umma, som fått gåvan att se framtiden hos andra och att hela, efter att hon själv varit allvarligt sjuk. Hon är opererad för bröstcancer för mer än fem år sedan, hon visar på sitt mindre vänstra bröst. Vi sitter i ett litet rum. Rökelser och särskilda ljus är tända. Bishnus mamma skakar regelbundet i kroppen och har ögonen slutna, men hon sitter upp i lotusställning. Det ser inte alls ut som någon krampsjukdom, mer som något transtillstånd. Umma läser någonting med monoton röst, slår sedan på mammans axlar, huvud och rygg ganska hårt med en kvast. Hon suger in luft genom munnen samtidigt som hon ”drar” med händerna från mamman mot sig själv. Jag får känslan av att hon drar ut något ont ur mamman. Detta får jag bekräftat efteråt, prästinnan drog ut onda demoner. Efter en stund har skakningarna försvunnit. Allt är mycket odramatiskt, samtal pågår under tiden och det skrattas också. Det är bara under själva kvastbehandlingen som alla andra är tysta. Vi dricker te. Nrivez, som mår bra idag, får också en liten utdrivning. Umma söker min kontakt och med hjälp av Bishnu pratar vi lite. Någonstans i alla dessa olikheter känner jag ett systerskap. Vi jobbar med samma mål, och har nog liknande grundsyn, men med helt olika infallsvinklar ur kulturell synvinkel. Det är en häftig känsla. Umma vill gärna spå mig, men dagen idag är inte den rätta. Hon berättar ändå lite vad hon ser. Hon säger bl.a. att jag har ”a clear mind” och jag suger girigt åt mig. Hon rekommenderar mig att undvika kött för att öka renheten i sinnet. Umma vill att vi ska äta ris, så medan hon och Bishnu lagar mat pratar jag med Ummas barn. Jag lär mig lite om festivalen som pågår, idag är det hundarnas dag, därför får de tikka och mala (blomsterkransen runt halsen) idag. Vi äter dahl baht tarkari. Jag tittar på Ummas åderbråck och förklarar vad det är. Får också titta på en tunga med något utslag. Det är inte mycket jag kan göra, men jag tränar mig på att använda många ord och visa mycket intresse och omsorg.
Vi åker till skolan och jag ordnar lite mer i mitt rum. Allt arbete som gjorts under lovet börjar bli färdigt. Det kommer att vara spännande för barnen att börja igen, ny rektor, ny volontär, ny vattenkran på skolgården, nya toaletter.
Vi promenerar mot Hemja och stannar hos Richi Sir’s föräldrar. De bor i ett enkelt hus och fadern är specialist på koskötsel. Bishnu ska hjälpa till att sätta potatis. Det är bara att kavla upp byxorna och hjälpa till! Tänker lite på farmors mor Olivia, det var nog ungefär så här hon jobbade. Dricker te i köket hos mamma Paudel
4 kommentarer:
Halloj Ellinor!!! Så himla underbart att läsa din blogg, jag längtar tillbaka så starkt!!
Hur går det med morgonyogan på taket?? Vi tänker på dig under vår morgongympa i korridoren...inte riktigt lika exotiskt men det är bara att blunda och drömma...
Följer med spänning dina inlägg!
Massor med kramar från Mia.
Vad fin kurtan blev mamma, och vad smal du ser ut! Hur gar det ihop med didis matlagning..? Tack for underbar tid tillsammans i nepal. Hors snart, jag ringer. Puss.
Ja du Mia, yogan har jag inte kommit till annu... har ju fullt upp med andra andliga ovningar... Vad bra att ni kommit igang, da flyter det pa nar jag kommer tillbaka! Kramar tillbaka!
och Ingrid, det var harligt att ha er har och sorligt nar ni akte! Du vet att kameran ljuger?!
Skicka en kommentar