Snow View Boarding School for forsta gangen

Det dar med att ladda ner foton var ingen enkel match for mig. Christian hjalper mig med ett program sa att det ska ga fortare. Nasta gang du laser far du titta tillbaka,da ska det finnas fler foto. Glom inte att skriva kommentarer!! Jag vill hora hur det ar hemma!!!

Fredag 17 oktober
Tvättmaskinen har gått ner på lägre varvtal. Centrifugeringen är klar. Tror jag. Kanske kommer det extra sköljningar?!
Nu har jag besökt skolan för första gången. Ingrid och Christian var med. Snow View Boarding School i Hemja. Hemja ligger ca en kvart med buss härifrån. Långsamt klättrar bussen uppför, det blir grönare och längre mellan husen. Vi kliver av och går i sakta mak på kullerstenlagda bygator genom Hemja. Barnen längs vägen hälsar alla på Bishnu när vi går förbi. Några av barnen kommer att bli mina elever! Jagat Sir möter upp på vägen, han kommer som alla andra män på sin motorcykel. Han bor med sin familj i Hemja. Någon öppnar grinden och så är vi inne på skolgården. Den består av en stor gräsmatta med ganska oklippt och tufsigt gräs. Runt omkring ligger tre skolhus. Vi går in i det nyaste som har två våningar. Uppför trappan. Nu känns det lite högtidligt tyst. Här är ditt rum, säger Bishnu. Ett stort rum möblerat med skrivbord, hyllor och en brits för sjuka barn. Systers rum. Det fladdrar till inuti, det känns stort. Nu ser det kanske inte ut som ni tänker, när jag säger skrivbord, hyllor och brits. Men det fyller funktionen ungefär lika bra som våra moderna och oskavda möbler. Miljörond göre sig inget besvär. Här ska jag ha mottagning, försöka hjälpa barn med sår eller andra problem, kanske också lyssna på tonårsflickor. Vi får se…
I nästa rum väntar Jagat Sir och Bishnu, Jagat Sir säger välkommen till oss och målar min panna och mina kinder med röd färg. Runt halsen får jag en stor och väldoftande krans med färska blommor i röda och gula färger. Bishnu Mme ger mig en kram och så får Ingrid och Christian samma välkomnande. Det fladdrar i bröstet igen. Vi sitter ner och är tysta. Jag berättar hur det blev så att jag kommit hit, och allt känns väldigt bra. Högtidligt. I långsamt tempo fortsätter vår samvaro. Jag går igenom lite gammalt förbandsmaterial, vi pratar lite grann om hur vi kan tänkas arbeta. Det här är en utmaning och väldigt spännande!
Skolan har ca 350 elever i förskola och klass 1-10. Den "riktiga" skolan börjar när man är ca 5 och man är färdig vid 15-16. Ganska likt vår grundskola. Skolan har 17 lärare. Varje klass har ett eget klassrum. De äldre skolhusen som är murstenshus var när jag sist var här omålade och utan innertak. De förra volontärerna, Mimmi och Johan, har gjort underverk med detta. Idag möter oss skolrum med vitmålade väggar, gardiner för fönstren och ett innertak som isolerar mot både värme och kyla. I ett skolrum, gissningsvis runt 20 kvm, sitter upp till 38 barn. Det kan bli rysligt varmt och svårt att tänka. Varje klass har sitt eget skolrum. Barnen sitter på enkla träbänkar, det finns en hylla vid väggen och en sliten griffeltavla. Några planscher längs väggarna. Utanför de enkla toaletterna, mest likt en gemensam ränna, finns numera också tvättställ i rostfritt stål. Kanske skulle här behöva rengöras något, men de används och fungerar, Johan! Vi ska jobba vidare med hygienen, hoppas jag. Jag har en Glitterbuddy och fina bilder på bakterier med mig…
Vi äter lunch tillsammans med en ny lärare som pratar utmärkt engelska, kanske blir han skolans nye rektor. Människor längs bygatorna tittar ibland lite nyfiket på oss blekvita jättar, men hälsar varmt och vänligt Namaste med stora leenden. På eftermiddagen flanerar vi långsamt ner till det tibetanska flyktinglägret. Här bor 70-80-åriga tibetaner som vandrade över Himalaya på 50-talet när Kina invaderade Tibet. Kan någon förstå vad de varit med om? Vi beundrar mattväverskornas arbete, överfalls av smyckesförsäljarna i stånden (Bibbi, Staffan och Per, ni vet precis!) och Ingrid lyckas köpa två par örhängen och jag ett par. Till rejält överpris, sannolikt, jag kommer förhoppningsvis att bli mer tränad i prutningens ädla konst de här månaderna! Men vem kan motstå en gammal man med tandlöst, stort leende och pepparkornsbruna, varma, glittrande ögon?
Dagen idag är en vilodag. Sakta strosande längs gator i Simpani. Många hälsar. Köper guava, fem för nå’n krona. Lite importerad juice. Den var dyr. En sjal, bortkollrad av en pojke. Diddi har lagat gudomlig lunch, nu har hon förstått att det går bra med kryddad mat. Makaroner med tomat, lök, vitkål, vitlök, ingefära och chili. Enkel mat som smakar så mycket. Och koriander i massor! En ren njutning! Mat kan nog bli ett återkommande ämne! Nepalesens dagliga föda är dahl baht tarkari. Ris med linssoppa och en grönsakscurry. Ibland har curryn varit gjord av spenat, tomater och lök med kryddor. Mums. Allt är pinfärskt! Idag blir det roti (som chapati, hemgjorda på gasspisen!) med tarkari, grönsaksgryta. På köksbänken står en skål full med vitlökar och färsk ingefära. En stor flat sten står bredvid med en rund slipad sten ovanpå. Den doftar underbart av krossad vitlök och ingefära. I fönstret står en stor bunt koriander. Känner ni dofterna? Släng er i väggen, potatiskastruller!