Ännu en gång går vi upp strax efter fyra. Skulle vädret stå oss bi? Arjun ringer och säger thik cha, ok! På väg uppför berget Sarankot ca 1500 möh ser vi massor med människor som går i mörkret. Vad gör dom så tidigt? ”taking a morning walk”, säger Arjun. Klockan fem... jaja, det är olika. Morgonen är disig, men solen går upp. De höga topparna gömmer sig men vi har en vacker utsikt över dalen med Pokhara och sjön Fewa Lake. Vi kan också se Hemja, där skolan ligger.
Surya, som var med och startade SMILES bor här uppe. Jag har hälsat på honom förut, men är inte säker på att hitta. Jag frågar killen som berättat för oss om utsiken om han bor här. Jodå. Det gör han. Känner du Surya Thapa? Jodå, menar du Surya som är electronic engineer? Han bor nära mitt hus. Så med guiden i bilen åker vi neråt igen och våldgästar Surya och hans familj vid sjusnåret på morgonen. Mamma, pappa, Surya, hans fru Anjun och deras 6 månader gamla bedårande babypojke. Vi får te förstås. Varm buffelmjölk. Sitter och tittar på utsikten och förundras över möten. Att åka tvärsöver jorden, veta ungefär var en vän bor, och självklart hittar vi dit. Lika självklart tar de mot oss i den tidiga morgonen.
Lena tillbringar dagen med sitt fadderbarn. Jag är på skolan och pratar, pratar och pratar med Bishnu. Om arbete, ärlighet och ambitioner, äktenskap, relationer, kvinnorollen, barn... olika länder, traditioner, kulturer och uttryckssätt. Kvar finns en total enighet om att vara sann mot sig själv, även om det kan kosta ganska mycket ibland. Bishnu är en stark kvinna med stor drivkraft. En och annan räv bakom örat. Hon är också starkt troende hindu och ber varje morgon i det lilla templet som finns på skolan. En morgon när hon gjorde rent runt gudarna såg hon en stor orm ligga hoprullad alldeles intill henne. Hon blev rädd , trodde att hon inte skulle kunna genomföra sin puja (bönestunden), men fortsatte sakta sina ritualer. När hon tände rökelserna slingrade sig ormen tyst iväg. Ett tecken! Någon av gudarna, minns inte vilken, tar sin form i ormen ibland. En präst sa till henne att detta var ett tecken från gudarna, och om hon hittade en speciell sten en dag skulle det vara ytterligare ett tecken. Några dagar senare hittade hon stenen när hon grävde i grönsakslandet. Hon kände att den var speciell och tog den till templet där den ligger nu. Idag såg vi från balkongen hur en ca 1,5 meter lång orm kom slingrande över skolbyggnaden, med huvudet högt och riktat mot skolhuset. Bishnu vill inte döda ormar. Lugnt gick hon ner för trappan och när hon kommit ner vände ormen tvärt och slingrade tillbaka. Ytterligare ett tecken.... Är den giftig, frågade vi. ”not so poisonous” var svaret vi fick.
Kvällen tillbringade vi tillsammans med Marianne, Lisa och Monica som lätt ledbrutna, blodigelmärkta, solbrända, stolta och mycket nöjda återvänt från sin trek. Öl, prat, skratt, och lite nepalesisk Kukkuri rum innan vi somnade. Stjärnorna lyste klart över oss ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar