När jordens alla hav stiger så inget land blir kvar

Santosh berättade för mig vad han och hans vänner fantiserade om när de var små. Tänk när jordens alla hav stiger så högt att alla länder täcks av vatten. Vad gör alla människor då? Människor söker alltid räddning och naturligtvis söker de sig till Mount Everest, jordens högsta berg. Vilken möjlighet för landet Nepal och dess befolkning! Vilken avgift de skulle kunna ta ut av jordens hela befolkning! Vad rika de skulle bli!



måndag 26 oktober 2015

Sammanträffanden

27 oktober.



Sitter under ett halmtak i trädgården på hotellet i Sauraha. Samma hotell som Per, Bibbi, Staffan och jag bodde på för 8 år sedan. Bara det är en särskild känsla. Återkomsten. Denna resa känns full av mirakulösa sammanträffanden som gör den ännu mer värdefull. Women's Dreams, som jag hittade på Facebook hemma i Sverige. Kvinnorna i företaget tillverkar bl.a. pennor av återvunnet tidningspapper. En jättebra möjlighet att kunna ge inkomst och självständighet till kvinnorna i byn, tänkte jag. Vi grät nästan tillsammans när vi diskuterade med dem, de bär på samma dröm, att nå ut till kvinnor i byar. I samma hus jobbar Kabita, Sibjans kusin, på en rehabklinik för ortopediska patienter skadade i jordbävningen. Mia som är sjukgymnast jobbar just med sådana skador och fick ett fantastiskt studiebesök. På Midson-kliniken, där Ingrid var under sin studietid här, stötte vi oväntat på Laxmi Tamang, en disputerad sjuksköterska som brinner för att hjälpa sitt land och främst kvinnorna. Vi är facebook-vänner sedan tidigare. Hon har startat en kvinnoklinik för de som inte har råd med den fina kliniken där det kostar massor av pengar. Laxmi är en extraordinär människa, stark, passionerad, frispråkig och på det sättet lite onepalesisk. Vi är ju nio kvinnor från Sverige som besöker våra byar, Kalimati och Chilaunekharkha, och ett huvudmål är att nå våra systrar i byarna.. I julas samlade vi pengar till bindor. De har omvandlats till återanvändbara tygbindor tillverkade här i landet för första gången. Vårt bekymmer var hur vi skulle kommunicera. till vår hjälp fanns två unga kvinnor från Kalimati som båda läser till Auxilliary Nurse Midwives. När vi berättade för Laxmi säger hon, jag följer gärna med... och en sådan tillgång hon blev för både oss och byborna! En brygga och en klippa. Ganska sent innan vi åkte berättade Sibjan om ett kvinnokooperativ i Sindhuli district där våra byar ligger. De jobbar hittills främst med mikrosparande och mikrolån och är över 1000 medlemmar! SMILES skänker en solpanel till deras kontor då de saknar ström. Gissa om de var intresserade av ett samarbete med Women's Dreams! Det känns som allt hänger ihop, kvinnor från två håll i världen möts över mensbindor och samtalen vindlar med hjälp av Laxmi som tolk hit och dit.... Det har varit och är helt fantastiskt och många förstulna tårar har torkats i våra svenska kvinnoögon. Visst finns det en mening med att helt oväntade saker sker?!

Inga kommentarer: