När jordens alla hav stiger så inget land blir kvar

Santosh berättade för mig vad han och hans vänner fantiserade om när de var små. Tänk när jordens alla hav stiger så högt att alla länder täcks av vatten. Vad gör alla människor då? Människor söker alltid räddning och naturligtvis söker de sig till Mount Everest, jordens högsta berg. Vilken möjlighet för landet Nepal och dess befolkning! Vilken avgift de skulle kunna ta ut av jordens hela befolkning! Vad rika de skulle bli!



lördag 10 oktober 2015

Circle of life

7 oktober
Vaknar tidigt, solen har gått upp och Macchapucchre strålar och gnistrar i solljuset. - Förstår ni hur vackert det är med bergen här, frågade jag Madhav igår. Han skrattade och svarade, - det är ju bara berg som vi ser varje dag. Fast der råkar vara en världens åtta högsta toppar!

Ingrid är sjuk i magen. Hon blev det igår och det har inte gått över. Farmor och farfar, liksom alla i huset oroar sig och visar massor med omsorg. Vår svenska önskan att få vara ifred är inte bekant här... Man lämnar inte en sjuk människa ensam! Bäst att väcka henne också för att se att hon är okej! Ska vi kalla på doktorn? Ska vi ordna någon som sätter dropp här hemma? Te? Yoghurt? Blandat med lite ris? Vitlökssoppa är bra!!! Varmt kokt vatten! Ät något! Bishnu kommer och kollar läget. Rishi sir kommer och kollar läget. Emma åker till Lakeside för att fixa lite grejer, och träffar också de nyanlända damerna från Sverige. Jag stannar hemma som en riktig moder gör och vårdar min dotter. Vi sover båda gott hela förmiddagen...

Det är säkert 30 grader varmt mitt på dagen och jag rör mig långsamt på terassen. Handtvättar lite kläder, hänger på tork i solen. Fäster trådarna på vantarna jag stickat som present. Det är svårt att fästa trådar med hela bergsmassivet framför mig. Det är precis som havet. Man måste titta hela tiden, och precis som havet ständigt rör på sig, förändras ständigt ljus och skuggor över bergen. Det tar aldrig slut. Jag försöker få ihop mina tankar. För sju år sedan stod jag i ett sovrumsfönster i grannbyn här och tittade ut över samma berg, och gjorde mig redo att stanna här i några månader. En tid som mer än jag då förstod skulle påverka mig. Idag sitter Emma och Ingrid bredvid mig och tittar ut på samma berg. En halvtimme ifrån oss, på ett hotell i Lakeside i Pokhara, sitter sju vänner från Sverige som just kommit hit och kan se samma berg som oss. Tillsammans ska vi uppleva en del av Nepal och besöka byarna där vi jobbar. Och alldeles nu! föll en stjärna på himlen. Tro det eller ej! Emma såg den också!

Inga kommentarer: