Dimman lattar...

Vi har just klivit av bussen och börjat vandringen mot Kalimati. Sibjan och Dhirendra bär madrassen.


Arbete på fälten. Dokos (korgarna som bärs med en rem över pannan) fylls.


Utsikt från Sibjans hus.


Bönor och linser soltorkas.


Bröder.


Santosh och Dhiru på "min" balkong.


Sibjan och hans syster Srijana tröskar.


Santosh och Nripesh i hostelrummet. Dags att sova... eller titta på TV kanske?


The nursery har fått ny fräsch inredning. Barnen har nya fina kläder men gråter dagen lång... inskolningen har just börjat.


Klass 2. Samundra, den yngsta hostelpojken i mitten.


Jag tjatar envist om tandborstningen på kvällen. Vi borstar under stjärnornas ljus och tandkrämslöddret skvätter vida omkring. Jag undrar om dom borstar i kväll?


Samundra och Sagar Banstola. Bröder.

Igar lag jag hela dagen, oroligt i magen och fullstandigt overfylld av alla moten, upplevelser och intryck. Tryggt, hemtamt, i min egen sang pa skolan i Hemja. Bishnu stryker mig over pannan och kommer med te, kokt ris och youghurt. Rishi sir sitter lange vid min sang och pratar, vi blir till och med ganska personliga. Vad du ar snall, sager jag. Men du ar ju allas mamma har, far jag till svar, och mamma tar man alltid hand om pa basta satt...

Idag borjar skolan igen efter en langre ledighet sa ikvall kommer jag att fa traffa mina hostelpojkar igen. Allt ar sig ganska sa likt, men mitt nurse room ar flyttat en vaning upp och de har gjort sa fint de nansin kunnat dar. Vi ska prata vidare om hur det kan fungera pa skolan och hur arbetet kan fortsatta. Har ska jag val istallet beratta mer om SMILES arbete i byarna.

Kalimati ar en by med ca 1200 invanare dar de flesta kanske aldrig lamnat omradet, eller som langst varit till Kathmandu, en dagsresa darifran. Pa grund av topografin, ideliga toppar och dalar, som sockertoppar nastan, ar byn spridd pa ett ganska stort geografiskt omrade och gransar direkt till nasta by. Den ligger pa knappt 100 m o h. Har finns inga andra utkomster an jordbruket, och det ar inte alltid latt att fa det att ga \ihop. Forra aret regnade det daligt, jorden ar nu torr och skorderna daliga. Man odlar framst ris, potatis, majs och vete. Vetet minskar man dock pa, det ger inte tillrackligt i relation till arbetet som kravs. Och varfor inte det?Jo, har gors allt for hand. Kvinnorna skordar med skara, binder nekar som ligger pa de sma terasserade faltenoch torkar. Nar de ar mogna bar kvinnorna stora lass av nekarna i sina doko pa ryggentill hemmet. Dar iklader sig sonen ochdottern skyddande klader och satter sig pa en stol och slar ur vetekornen. Nek for nek. Timme efter timme. Detyr i luften av damm och stoft, det ar tungt arbete. Och hur manga skappor korn blir det? Hur manga rupies kan de ge? Vi bor alla hos Sibjani Smiles-teamet. Sibjan ar sjalv fran Kalimati. Hans mamma och pappa och hans syster tar hand om oss alla, Santosh, Neelu, Dhirendra, Surya och mig. Det ar forsta gangen en utlanning besoker byn. Dvs.en amerikan. Man harsvart att greppa geografin, menUSa kanner alla till, det forlovade landet. Visst kanner vi igen det sedan forra sekelskiftet? Sa alla vita stora manniskor antas komma fran USA. Hela vagen fran bussen har Sibjan burit pa en tung madrass och filt, det visar sig att de ar till mig. Somnar forsta kvallen med ogonen faste i himlavalvet, ljuden... dofterna, luften omkring mig... om det bara inte vore for myggorna... alla ar totalt fascinerade over mina STORA roda myggbett som sprider sig over mina armar. De ar inte vackra, och de ar synnerligen roda mot mitt vintervita skinn. Mina armar ar vridna och vanda pa manga ganger och man har ojat sig och skrattat. Till slut dok det upp ett myggnat och det blev lite battre.

Forsta morgonen bad jag omlite vatten i en hink att tvatta mig i. Det gjorde jag aldrig igen, och skamdes efterat. Nar det bara ar Sibjans mamma och pappa och syster hemma racker det att mamman hamtar vatten tva ganger om dagen. Da tar honfram sina stora massingskrukor och satter dem i dokon, balanserar pa latta och sakra fotter pa terassernas kanter ner till floden och hamtar vatten. Det ar en promenad p10-15 minuter i nerforslutning. Sedan borjar vandringen tillbaka uppfor. Inte kan man tvatta sig i en hel balja med vatten da.... Dricker te och dricker pinfarsk buffelmjolk. Det ar nog den godaste mjolk jag druckit. Liksom den youghurt som gors bara genom att lata mjolken sta och surna. Det blir en mild aromatisk smak som svalkar i varmen. Ater ris tva ganger om dagen, massor av potatis, har ater de faktiskt kokt potatis!! Precis som hemma! Men inte kokt i vatten, bara lite olja i botten av kastrullen och sedan tatt lock pa. Det smakar himmelskt med lite hemgjord pickles till. Sibjans pappa hade tur och kunde salja 1400 kg potatis har om dagen for 17000 rupies. Det ger ett kilopris pa ca 1,20 sek. Potatisen saljs sedan for detdubbla priseti Kathmandu och som jordbrukare vet man att man alltid riskerar att bli lurad pa vagen. Granne, Netra, blev inte erbjuden ett lika bra pris och ar besviken och funerar nu pa hur han ska gora. Netra ar nagonstans mellan 25-30 ar, hartva dottrar och en liten son, har ingen utbildning och saknar fast inkomst. Han berattar stillsamt om sin situation, men ler och skrattar storre delen av tiden jag traffar honom. Netra ar ocksa den som guidar oss upp i bergen senare.
-----

Rishi sir vantar. Han maste till sitt arbete och jag har akt bakpa hans motorcykel hit till cyber cafet. Hinner aldrig fardigt... men nu ar jag har i Hemja, skolan borjar och vardagsrutinerna borjar, sa nog ska det bli tid for mig nu att ra mig sjalv en stund och aterkomma hit.

Hor att varen gjort entre i Goteborg, ser fram mot att njuta av den efter tropisk hetta har. Det har regnat och askat kraftigt nu under 5-6 dagar, kyler skont och jorden gronskar...